Min favoritfödelsedag

Men nae. Gah. Någon då man var liten, låg vaken i extas hela natten, kissade nästan på sig av förväntningar och lyssnade skarpt efter minsta ljud av klirr i köket. Då var man oövervinnelig, en riktig hövding för en dag. På senare år har man blivit tråkig och sansad, jävligt onödigt.

Kommande födelsedag(arton står på tur, om cirka hundra år) ska jag bete mig som en riktigt äcklig maktgalen, självcentrerad och diktiatoraktig jävel. Ska bära krona och kasta kottar på dom jag inte gillar. En sån dag!

Nä, inte har det något med inlägget att göra. Josefin och Jesper ba, dom ska få komma på mitt kalas och lysa upp tillvaron extraextra mycket.