Vad gör ni här? När ni kan va >>> HÄR <<<

Det är nu det börjar

Nu är den alltså påbörjad. Det sista skolåret på en, för min del, väldigt lång och underbar tid. Schemat ser inte så fint ut längre, men det går fortfarande att se på utan att spyreflexerna aktiveras.

Känner faktiskt ingen sorg över att skolan börjat eftersom jag ser ljuset i tunneln ganska strålade klart numera. Plus att jag helt enkelt är en av dessa störande idioter som lugnt kan säga att jag trivs nog ändå bra i skolan och i klassen som jag så fint fått.

Plågsam och välbehövlig träning vankas. Ses när ni mist anar det alla obefintliga läsare, lovers och lovprisare.

Och struktur. Det är faktiskt bra

Ska och se Jakob Hellman och bob Hund. Borde vara taggad upp till månen och tillbaka men istället för taggad är jag trött. Felfelfel. Har jobbat 8,5 h utan rast och känner mig så vuxen och mogen när jag nu uttrycker mig på detta vis: skönt att skolan börjar så man får lite lugn och ro.

/Lina 57 år, går på hormontabletter för att lugna klimakterebesvären.

Alltså det är så fint att man gärna fäller några tårar av glädje och tacksamhet till de bedårande utopiska schemaläggarna. Så nu åker jag imorgon till Norge utan en gnutta frukan inför vad som väntar när jag kommer hem.

Nu byts duschen mot fjorden, huset mot tältet och staden mot fjället. Ses när jag kommer hem, såvida jag inte ramlar ned för det lilla berget och blir till kalvsylta.

Läs och avundas, enkla människor, läs och avundas.


Såhär ser min framtid ut:

Jobb fram till och med hela lördag. På söndag sammansluter sig några sköna motionärer och drar en traditionell popkorn-ätar-hängar-kväll för på måndag hoppa in i en bil med två medelåldersmän och två ungdommar fyllda av livslust och klätterglädje, vi åker västut. Mot norge. Där spenderar vi veckan och förhoppningsvis blire hemska väderutsikter mot slutet av veckan så att vi bara måste ta vårt pikochpack och åka hem till säkra Luleå och musikens makt.

Sen börjar skolan. Jag ber till gud för ett innehållslöst schema vars de knappt befintliga lektionerna har mosats in på några få dagar. Vi har en trevlig första vecka och sparkar in oss själva i skolrutinerna på helg nr ett. Vecka nummer två tävlar vi i komprimera-packning-quest-2011, åker till fjälls, gör något coolt och cult på något berg. Vi lever under hårda förhållanden i skogen utan mat, vatten och värme - vi blir män.

Tiden rinner i väg för dagarna är angenäma, sällskapet är vackert och världen är vår. Helt plötsligt är det höstlov och jag passar på att bli myndig och åka till hufvudstaden af England med systra mi. Där hälsar vi på tremänning Sofia och lever loppan.

Väl tillbaka i rutinerna lever jag på minnen och trälar mig fram till julen då jag än en gång plockar fram resväskan och sätter stegen mot den kontinent jag alltid går och dagdrömmer om. Ja Afrika. Där gör jag något coolt, blir upplyst och upphöjd, skapar underbara minnen och ett mvg projekt.

Kommer hem till ett snöigt inbjudande Sverige och tillvaron fylls med puder och branta nedfarter. Vi åker till Kittelfjäll eller Abisko för slalom och till Kebnekaise för randoneeskidåkning. Eftersom att vi nu går sista året så lämnar hela friluftsklassen landet en vecka för ett annat land, ett land med grym skidåkning och alpberg. (eftersom tiden närmar sig slutet på skoleran så kanske vi smäller till med någon studentresa av något slag)

Vi sätter helt ok betyg och sen tar vi glada i hågen studenten och gör allt roligt som inkluderas med det. Sommaren är kommen och den fylls av jobb blandat med en, framtida, legendarisk tågluff.

FÖRSTÅR NI?! Har framtiden någonsin varit så ljus? Inte för mig, det har den inte nej. Gaaah, går glatt och lägger mig som den hycklare jag är(man måste haaata långa inlägg).

Sitter och läser om Cato och hans kattvänner medans jag knaprar i mig min femtionde hårdbröd macka. Varför är jag vaken denna sena timme kan man enkelt undra? JO för att hårdbröd är så delikat och för att jag inte. har. ro. i. kroppen. Adjö.

INSANE, INDEED

Imorgon börjar mitt nyttiga liv samt hårdträningen inför NORGE. Gah med en positiv norsk klang! Som jag ser fram emot det alltså. Det hälsosamma livet kommer innebära extra med träning och total strejk mot onyttiga saker, är som känt sämst när det gäller att vara nyttig men nu får jag lov att hålla mig i skinnet en gång för alla, annars blire så fruktansvärt jobbigt att klättra på lilla berget ju.

Lyssnar på mr Sundström och drömmer mig ett par dagar framåt.


Så dagordningen för veckan ser ut som förljer:
Tisdag:
11.00-18.30 jobb
18.30-??.?? packa festivalcykeln och inta föda

Onsdag:
07.40 lämnar jag, Lisa och våra racercyklar Skurholmen, sen trampar frinetiskt söderut tills vi dör av utmattning.

Torsdag:
12.00 framme i skellefteå, vi gör oss hemmastadda på campingen, rullar tummarna, klagar över den pain vi känner i kroppen, masserar våra rumpor och kanske tvättar bort ev. svett.

Resten av torsdagen och veckan ser vi, borgarmän och gärlernärer, pundare och miljonärer, till att ha det riktigt festligt och eruforiskt kul på Skellefteås egna lilla woodstock.

Är jättejättejättejättejätte ledsen.

Pottispremiär på 20 minuter och jag kommer inte att infinna mig på en biosalong, varken då eller de närmaste dagarna. Hemskt känns det, hemskt. Plågas av en mindre depression stackars hp-hjärtat.

Se staden lyser i alla regnbågens färger

Har haft en ofantligt somrig kväll med Lisa och Anja, se så fint!

Första dagen på Café Lina - en renodlad succée. Råkade bara hyvla av en nagel, förstöra sex mackor och göra fel i kassan hundra gånger. Tur att talangen och naturbegåvningen visar sig annars hade det ju varit lite små jobbigt.

Från och med måndag börjar jag jobba på allvar och då hoppas jag på besök av välkända ansikten på det cafét som fick 4½ kurirenhästar av 5 möjliga. Himmelskt, det kan ni inte missa medborgare!

Får panik på den här satans förkyldningen som verkar tagit sig friheten till en långvisit i min näsa och hals. Så far ut till skärgården för att expressvila och dö av tristess i stugan tills imorgon. Jiho

Ser ni sälen?